Švédština
Det fanns inflytelserika judar som ännu 1934 hyste en förhoppning om att nazisterna skulle mildra förtrycket, modifiera sin attityd när de befäst sin maktställning. Mĺnga judar verkade vara beredda att härda ut en tid, i väntan pĺ att tillvaron skulle ĺtergĺ till det gamla. Men Arthur Stern försökte övertala sin chef att det var dags att lämna Tyskland och fortsätta verksamheten nĺgon annanstans, men denne vägrade och ingen kunde fĺ honom pĺ andra tankar. De trakasserier man tvingades uthärda för tillfället skulle upphöra. Tillvaron skulle snart ĺtergĺ till det normala. Han kunde inte tänka sig att leva i nĺgot annat land än Tyskland där familjen bott och verkat i fyra sekler. David, Levy Shamirs son, kände att nĺgonting höll pĺ att hända med människorna i staden. Det var nĺgot obehagligt och det märktes när kunderna kom in i hans fars skrädderi. Den öppna, skämtsamma tonen hördes inte längre, inget parlamenterande om priset pĺ en kostym eller skjorta. Kunderna kom, men inte för att beställa, de kom för att prata - rädda och villrĺdiga. Enligt beslut som fattats av FN i november förra ĺret, skulle Palestina delas i en palestinsk och en judisk stat och deras stad skulle bli en isolerad enklav inne i ett judiskt land. Skulle palestiniernas största stad och deras stolthet bli omringad av fientliga sionister, avskuren frĺn resten av landet? Nu var det krig. Och kriget var oförsonligt och hatiskt pĺ bĺda sidor.
