Švédština
Inom folkhögskolan finns en unik inriktning p? erfarenhetsutbyte med människor i Syd. Medan internationella utbytesstudier p? högskolan huvudsakligen sker med samarbetspartners i länder med hög BNP p? det norra halvklotet, har folkhögskolorna ett vittförgrenat nätverk med folkrörelser, religiösa samfund, NGOs och utbildningsinstitutioner runt om i världens forna kolonier. Hur kom det sig att den lokalt förankrade folkhögskolan intresserade sig för globala fr?gor och fattigdomsbekämpning? Boken ger en översikt av folkhögskolornas gradvisa internationalisering efter andra världskriget och redogör för vilka skolor, rörelser och huvudmän som var drivande fr?n mellankrigstidens flyktingmottagande till att starta u-linjer, resandekurser och utvecklingssamarbete med folkbildare i Syd. Intervjuer med pionjärer, protokoll, tidskriftsartiklar, jubileumsböcker och forskningsrapporter ger en detaljerad beskrivning av folkhögskolornas solidaritetsarbete och av sextiotalets politiska uppvaknande i folkhemmet. Folkhögskolans internationalisering hänger tätt samman med framväxten av svenskt utvecklingssamarbete, vilket ägnas ett eget kapitel i boken. Flera av de skolor som startade U-linjer 1967 hade tidigare utbildat för mission. Författaren ger oss en inblick i konfrontationer som uppstod p? dessa U-linjer i studentrevolternas tid. Boken ger en översikt över väckelserörelser och svensk utlandsmission. Folkhögskolornas resandekurser har främst varit inriktade mot den afrikanska kontinenten, och framförallt mot Tanzania. Författaren har forskat p? de Folk Development Colleges som byggdes upp med hjälp av svenska folkbildare under 1970-talet och har följt skolorna genom tjugo ?rs praktiskt vänskolesamarbete. Boken ger en initierad bild av de tanzaniska folkhögskolornas uppkomst, utveckling och framtidsutsikter.
