Shay lever vidare efter Alex-men det är inte samma sak som att leva.
Tomrummet han bär är inte något som försvinner. Det sitter kvar i varje val, varje reaktion, varje gång han väljer det som känns enklare istället för det som är rätt. Och när han försöker fylla det, gör han det på det enda sätt han vet-genom att inte stanna upp.
Men världen runt honom står inte still.
Ice håller på att gå sönder, bit för bit, och det finns en gräns där lojalitet inte längre räcker. Där viljan att hjälpa inte betyder något om den andra inte tar emot den.
Samtidigt kliver Shay rakt in i något som aldrig var tänkt att hålla. Ett förhållande byggt på fel grund, fel timing, fel anledning. Och det spricker precis som det måste.
Det är då Jasmine kommer in i bilden.
Hon ser honom. Inte versionen han visar upp-utan det som finns under.
Och hon stannar. Inte för att rädda honom. Utan för att hon väljer det.
När allt förändras-när ansvar inte längre bara är ett ord utan något konkret-tvingas Shay möta det han försökt springa ifrån.
Sorg.
Konsekvenser.
Sig själv.
Och samtidigt fortsätter livet runt dem.
Med människor som inte släpper taget.
Med band som inte bryts.
Med ett bröllop som påminner om vad det faktiskt innebär att välja någon-på riktigt.
Det här är en rå, nära berättelse om förlust, beroende, lojalitet och kärlek som inte är enkel.
Om att falla, göra fel-och ändå försöka bygga något som håller.
